Vägen var så oändlig,
så oändligt lång
Min väg mot Samarkand
Jag drack som en besatt
Jag älskade och hatade
med en dåres glöd
Resan, mitt äventyr,
Och där barnen lekte
Stormarna drog fram
All lera, all sol
allt sparat
allt förgängligt
Vad visste jag
om resor
om livet
Annat än att
jag måste resa
Jag måste gå
Jag måste leta
Mitt Samarkand
Min väg
Alla dagar
alla mil
alla steg
På vägen
på väg
I mitt Samarkand
Det står ett hus
I skogsgläntan
Det har stått där
I många hundra år
Alltid där, alltid här
Ibland skakar skogen
av jakt och storm
Ibland viner vinden
mellan stammar och gryt
Men huset står alltid kvar
En dag långt från nu
kommer allt att tystna
En dag slutar vinden blåsa
Den dagen står ett hus
I skogsgläntan
Ett hus som sett alla tider
komma och gå
Ett hus som står kvar
I sin glänta
Alltid där, alltid här
Det står en krokus
i backen där hemma
Mitt bland torra löv
och fnasiga grenar
Gul och stolt
i skogsbacken mittemot
Regn och torka
kommer och går
Men min krokus
strålar av ljus
Hela backen så glad
då min krokus står kvar