Månad: juni 2015

Flykt

Morfin Olsson
tittar upp mot himlen,
Äntligen
är det stjärnklart igen.

Han saknar så
dessa varma sommarnätter,
som dom var
förr.

Morfin Olsson saknar
allt från förr,
samtidigt som parkbänken
fuktas av luft
som sakta blir kallare.

Långt där uppe
syns ett vitt streck
Ett stjärnfall,
som tecken i skyn.

Trench-Coaten
stramar runt axlarna.
Morfin Olsson
försöker knäppa knapparna.

Dofterna och ljudet
är så speciellt
i natten
Man känner sig nästan ung.

Blicken far upp
mot himlen igen.
Förbi Karlavagnen,
förbi stjärnbilderna.

Som en våg

Som en våg
går mitt medvetande
upp och ner.

Från glasklar
klarhet
till dimmig kamp.

Stunder av
vakenhet
följda av
drömmar.

Från dröm,
till vaken
i barnvagn.

Från korta
minnen
från en
sommar.

Minnen som
påstår sig
vara sanningen.

Långa
och allt längre
stunder av
vakenhet.

En vakenhet
på ena sidan
om tomheten
och intet.

Kortspel

Lagt kort ligger,
nu spelar vi ut.

Men, du kan ju inte
blanda på nytt?

Vi har ju inte,
…inte spelat klart?

Bestämmer du spelet?
Jag är inte med?

Men jag ska vara med?
Här vid bordet?

Och satsa pengar
varje omgång?

Vad sa du?
Min tur att ge igen?

Borttappad

Jag står i den främmande
dikeskanten.
Gräset står meterhögt,
och växer långt in på vägen.

Korta bilder av hemma,
blixtrar förbi.
Var är jag?
Varför är jag här?

En väg som leder till,
ingenstans.
Avkastad av transporten,
utkastad av kamrater.

Återvändsgränden skyltas
framtid.
Framtiden skyltas inte,
men dit slussas alla andra.

Vinkningar till förbipasserande
möts med avståndstagande.
Som en förvisad leprasjuk
utan leprakoloniernas kamratskap.

Borttappad av
livet.
Förvisad av
påstådda kamrater.

Jag gapar och försöker
skrika.
Men i vakuum
hörs inget ljud.