Vattnet kluckar
fridfullt
runt bryggan.
Ljudet blandas
i miljoner
år av urtidshav.
Vattnet kluckar
fridfullt
runt bryggan.
Ljudet blandas
i miljoner
år av urtidshav.
Morfin Olsson
tittar upp mot himlen,
Äntligen
är det stjärnklart igen.
Han saknar så
dessa varma sommarnätter,
som dom var
förr.
Morfin Olsson saknar
allt från förr,
samtidigt som parkbänken
fuktas av luft
som sakta blir kallare.
Långt där uppe
syns ett vitt streck
Ett stjärnfall,
som tecken i skyn.
Trench-Coaten
stramar runt axlarna.
Morfin Olsson
försöker knäppa knapparna.
Dofterna och ljudet
är så speciellt
i natten
Man känner sig nästan ung.
Blicken far upp
mot himlen igen.
Förbi Karlavagnen,
förbi stjärnbilderna.