Sjung för
våra vänner,
sjung för mig
en gång.
Sjung för
alla tappra.
som mist sitt allt
av tvång.
Vad finns det mer
att göra,
när ljuset
brunnit ut?
Jag låter
alla sjunga,
om världens
alla fång.
Minns du nu
hur allt,
blev till
nytt igen?
Jag visste
aldrig då
vad sången
lät oss nå.
Nej, jag visste
aldrig då,
vad sången
lät oss nå.
Onda lagar
vaknar,
från slummer
så lång.
Många år
av tvekan,
följs av kraft
på en gång.
Många rädda
duckar,
för svarta
fanors sång.
Alla skogens väsen,
jagade till randen
av sin,
verklighet.
Modernitetens
endimensionella
kraft
syns segra.
Men i goda
hjärtan bor,
trollkarlarnas
bästa hopp.
Bokskogen,
ser,
rastande,
hundar.
Solen,
strilar,
ner,
genom,
lövverket.
Andningen,
återhämtar,
sig,
söker,
rötter.
Men,
i skogen,
finns,
alltid,
minnet,
kvar.
Det är inte
första gången
Morfin Olsson
ställer upp
tennsoldaterna
på soffbordet.
Det blir inte
som tänkt
den här
gången.
Heller.
Det ligger
ett tätt lager
av damm,
från
cigaretter
och smuts,
över hela bostaden.
Men jag orkar
bara inte,
jag orkar inte,
tänker
Morfin Olsson,
och ser inte
förfallet.
Nyss var
soffbordet,
så nytt,
och fint,
liksom
soffan.
Nyss var
bostaden,
ny,
och allt
var som ett
oskrivet blad,
i en oskriven bok.
Min skugga
vänder
tillbaka.
Jag går
stoiskt
vidare.
Jag vet
att skuggan
har rätt.
Och ändå
går jag
vidare.
Dimman lättar
ibland
och klarsynt
öppnas ögonen.
Men barnet
inom mig
stänger
snart nog
Alla öppningar
mot riktig
frihet
och vuxenhet.
Ve den
som själv
tänker
och agerar.
Ekan guppar sjunkfärdig
i strandlinjen.
Sjön är silverblank,
med gäss
på vågorna.
Jag förmår mig inte
kliva ner
i ekan.
Tittar passivt på
hur ekan glider
ut på sjön.
Solen har lyst
och bränt
på Morfin Olssons
bleka lekamen.
Det svalkar ändå
längs kanalen
där cykeln sakta
glider fram.
Mätt och nöjd
med doften
av sommaren
som följeslagare.
På väg
mot framtiden
utan vare sig
karta eller kompass.
Ett osynligt
järnband
runt pannan
dras åt.
Alla tankar
fixeras
och hålls
inom lås och bom.
Förnimmelsen
av bandet
är förvånansvärt
tydlig och klar.
Men bandet
blir bara
lösare
när tiden går.
Så en dag
då finns
bara minnet
av ett band.