Höstregnet väter
Morfin Olssons
kinder
När hattens brätte
släpper
sina droppar.
Alldeles bredvid
lyser
en varm sol.
Den eviga hösten
är nu här.
Men Morfin Olssons
blick
är lika full
av längtan
Som någonsin
förr.
När ska väl
våren
och sommaren?
Komma till
Mig?
Men våren
och sommaren
har både
kommit
och gått.
För Morfin Olsson
gick det
Nästan
spårlöst förbi.
Glömd av alla,
och förbisedd
redan i
sin blomningstid.
Straffad av
Guden
för sina
förfäders synder.
Men Morfin Olssons
längtan
finns alltid
kvar.