Den gudomliga vinden rullade
ner för bergsidorna,
och fortsatte
längs dalgångarna.
Svepte med sig,
alla gamla tankar
och traditioner.
Nu var det nya tider,
och just Du,
var utvald.
Du svor trohet
mot den gudomliges
ställföreträdare.
Snart skulle det
vara Din tur.
Och din dag,
Och din stund kom.
I rök och eld
startade du,
på ditt livs uppdrag.
Ett uppdrag från
den gudomlige själv.
Efter många timmar,
med många tankar,
och stor oro,
nådde du så
ditt uppdrags slutpunkt.
Fastän du visste
att detta var det största
någon kunde föräras,
ville inte
klumpen i magen,
och gråten i halsen,
ge vika.
I stället bara växte
all oro och tvekan,
ju närmare ditt mål
du kom.
Utropet, ja skriket,
av ”Mamma”, kom
i samma stund
som oron och sorgen
gick över
i ren förtvivlan.
Till slut drunknade
ändå ditt skrik
och ditt liv,
I ett obegripligt
dunkande och larm,
I den gudomliga vinden.