Blinda,
av vidskepelse,
vandrar vi
på en gul
tegelväg
mot den stora
trollkarlens
huvudstad.
Inget får hindra
våra drömmars
bilder,
av hur vi
önskar
att det vore.
Visst ordnar
allt sig,
bara vi
kommer fram.
Visst kan vi
både lita
och hoppas
på vår trollkarl.
Visst kan vi?
Det tändes
en låga,
i ett avlägset
mörker.
En låga,
som i en
svart säck.
Jag rörde mig
mot lågan,
flytande framåt,
svävande.
Lågan svävade
i sitt mörka rum,
ouppnåelig.
Alltid där,
i vilken riktning
jag än tittade.
Lika fjärran
som evig.
Kom fram
Kom fram
Stig ut
ur skuggorna!
Varför stanna
i mörkrets
väntesal?
Dödsrikets sken
fångar
tids nog
in
Även dig.
Var glad
Var glad
Över ljuset,
och våren
som är ny.
Lova bara
en sak,
Att följa Ditt spår.
Längs banan Du går.
Så mycket
att ta in,
tills sista
skålpundet
mäts upp.
Marionetternas
munnar
rör sig,
Som hos vilken
människa
som helst.
Nu sitter de
i TV studion
igen.
Och vet bäst.
Men,
Var?
Finns de
som egentligen
styr?
Vilka är de?
Många döda
lever inom
mig.
Och en dag,
Kanske,
jag lever
Inom
någon
annan.
Den kallaste
natten,
den sommaren.
Morfin Olssons
första timmar.
Dans och glädje,
förväntan,
Det blir bra,
ska du se.
Det blir bra.
Pelare
av glas.
En konstgjord
skog vid
horisonten.
Glänser
i solen,
glittrande
rikedom.