Jag är blott
en enkel rallare,
alltid på väg.
Där rälsen läggs
meter för meter,
har jag mitt bo.
Jag måste alltid gå,
aldrig att jag
kan stanna till.
Ibland vilar jag
en längre tid
hos någon kär.
När solen går upp
för en ny dag,
fortsätter min resa.
Ibland kan jag drömma om,
att en gång för alla,
stanna där jag står.
Men aldrig att
den längtan
bär ända fram.
Jag föddes fri,
som en fågel,
svävande över allt.
Min själ är fortfarande
en ung fri fågel
som alltid svävar vidare.
Och till den dagen,
som är den sista,
så drar livet i mig.
Till den dagen
är jag blott
en enkel rallare.