Strandkanten

Jag strövade
längs
strandkanten,

I en
solnedgång
som verkade
evig.

Varken
Dag
eller Natt

fanns
i mitt
liv.

Snäckor
och sand
fuktades,

av havets
försiktiga
bränningar.

En återhållsam
utdragen
andhämtning.

I horisonten
växte havet
långsamt.

Obevekligt
vandrade
flodvågen

in mot
stad
och land.

Och utan att
solnedgången
bröts

svävade
jag ut över
vattnet.

Lämna ett svar