april 2017 – Poesi-Saga

Ögonlock tunga som sten

Med ögonlock
tunga
som sten

vandrar
en grå
man

mot
obeveklig
slutstation

Samma tankar
upprepas trött

vid varje
milstolpe

Det finns
inte längre
några skogar

Bara träd

Allt är
bara träd

Enskilda
träd

Var och en
för sig själv

Jag var
Förut,
och du
var
Nu.

Tillsammans
blev
Vi
Sedan.

Min nya robot
säger att
veckans mat
bara ska
kosta 247
kronor.

Jag försöker säga
att det kan
inte du veta.

Då skakar bara
roboten
på sitt huvud
av titan.

En gråbrun
och skrynklig
trench coat
är svept runt
Morfin Olsson.

På en vandring
längs folktomma
gator,

när ett
nattligt dis
växer upp
ur skuggorna.

Alltid med,
men aldrig
delaktig.

Så mycket
pratande
bakom ryggen.

Morfin Olsson,
som alltid
ställer upp,
som alltid
hjälper till.

Som alltid
blir dragen
vid näsan.

Som alltid
hamnar på
mellanhand.

Som aldrig får
vara med
på riktigt.

Vad är är det
för fel
på mig?

Varför?

I det yttre väntrummet
ljuder musiken stolt
ut högtalarna.

En klassisk
och bildad
musik.

I den lummiga
och täta skogen
kväker grodan
oväntat.

En padda
sittande
vid roten
av en gran.

En grön
dirigent
lapar
flugor.

För några
veckor sedan
yrde snön
runt husknuten.

Packningen
hängde i
en säck över
mannens axel.

Det var
en ganska
lång expedition
som stod för dörren.

Den fotsida pälsen,
skinnmössan och
skinnskorna,
allt på plats.