Jag snickrade och sågade
Och byggde min stege
Ställde den sen på marken så ren
Stadigt den stod, så vacker den var
Den skönaste stege som byggts
Stolt och förnäm, jag skröt om mitt verk
-Se Här vad som skapats i byn
-En förtrollad trappa upp emot skyn
-En magisk väg, mitt i vår syn
Men när hövdingen kom
blev marken till dy
Och varje steg upp,
blev till två ner
Så hände då också att stegen den krymptes
För hövdingens blick smälte den ner
Allt mindre blev stegen
Allt mer sjönk den ner
I jorden den grå
I jorden den grå
I jorden den grå
Förtvivlat jag klättrade
och visade min kraft
men inget till något längre förslog
Krympt och förnedrad
Var allt förbi
Inget kan någonsin ändras
Hövdingens blick den styr som förut
Allt som är, det bara förblir
Allt som är, det bara förblir
Allt som är, det bara förblir
Allt som är, det bara förblir