I en tunnel av svagt ljus
en miljon år från nu
Vintern sveper in
med en oändlig tid
av mörker och kyla
Vi sliter i dunklet
för att fortsätta
Långa, kalla, mörka, nätter
följda av korta dagar
som knappt blir till
Långt borta syns den flyende solen
Som genom en tunnel av svagt ljus
Vi vet att vi bara kan fortsätta
och hoppas på sommar som förut
Vi gör vad vi alltid gjort
Men vi drivs också av en molande oro
En ångest över tidens slut
Den svaga solen
roterar sina varv
Och jorden snurrar
Runt och Runt
sitt bortflyende centrum