Jag står
på
farstubron,
den
stora färjan
tuffar iväg
över ängen.
Vattnet
står högt
runt torpet.
Mitt torp,
där jag
alltid
funnits.
Ängar, fält,
och skog,
översvämmade.
Landgången
halades,
just framför
mina ögon.
Vi har
letat,
i skrymslen
och vrår.
Vi,
som är
hemma
i torpet.
Fast Du.
är inte
född här.
Men det
är jag.
Jag,
skulle åka
i väg.
Men hann
inte.
Jag gick ändå
fram,
och tillbaka,
mellan
torp och
färja.
Kändes så
bra, att
göra saker
med dig.
Andra klängde,
eller bara
fanns.
Nya
Eviga
personer
i mitt
torp.
Men Du,
har alltid
funnits
där.
Liksom
den äldre.
Hindrad,
i mitt
letande.
Avbruten.
Jag hann
inte
vidare.
På min
resa.
Jag blev
kvar.
Jag blev
fast.