Vandrar
i ett
träsk.
Regnet
väter mina
kinder.
Stövlarna
kippar tungt,
högljutt.
Träsket
blir allt
längre,
natten
som saknar
gryning.
Jag
vet inte
längre,
när
jag började
gå,
eller
vart jag
är påväg.
Myggen
är så
förtvivlat,
besvärliga
och alltmer
ihärdiga.
Allt
biter bit
för bit,
av det
som ännu
finns kvar,
Vart
är
Var?