På kuddar av luft
dansar mina fötter.
Jag ser just ingenting
där jag svävar fram.
Fjärilar och insekter
samsas med mig
i en trolldans
för allt
som varit
och är,
och blir.
Strukturlöst vara
där inget
är upp
eller ner.
Tiden saknar struktur
när natt blir till dag.
Men solen tar min hand
och leder mig ut ur
det som alltid är.
Sveper mig
i livgivande värma.