Kategori: Okategoriserade

Ve dig!
Du dront,
som inget
förstår

Utan oss
Du rakt
Inget
Förmår

Så tig!
I ditt häll
mellan buskar
och snår

Buga nu!
När vi
Förbi
Dig går!

Skuggan som följer
från andra sidan

Smeker försiktigt
med tröstande viskningar
i vinden

Jag blundar
Och hör den säga

Var inte ledsen

I en tunnel av svagt ljus
en miljon år från nu

Vintern sveper in
med en oändlig tid
av mörker och kyla

Vi sliter i dunklet
för att fortsätta

Långa, kalla, mörka, nätter
följda av korta dagar
som knappt blir till

Långt borta syns den flyende solen
Som genom en tunnel av svagt ljus

Vi vet att vi bara kan fortsätta
och hoppas på sommar som förut

Vi gör vad vi alltid gjort
Men vi drivs också av en molande oro
En ångest över tidens slut

Den svaga solen
roterar sina varv

Och jorden snurrar
Runt och Runt
sitt bortflyende centrum

Vita moln växer runt mig

Inget kan jag längre se

Inget kan jag längre minnas

Jag

Vad är jag?

Strax innan solen
skulle gå upp
En morgon

Rullade ett betongsvart
mörker in

Den svarta gryningen
matade mig med
iskuber

Skränande hopar
av människor
vrålade ut sitt hat

Och dom har inte
tystnat än

Skrikande och tjutande
ylar de som rovdjur
som vädrar blod

Mitt liv är i fara
Det är Mig man vill ont
Det är Mig man vill se Död!

Jag snickrade och sågade
Och byggde min stege
Ställde den sen på marken så ren

Stadigt den stod, så vacker den var
Den skönaste stege som byggts

Stolt och förnäm, jag skröt om mitt verk
-Se Här vad som skapats i byn

-En förtrollad trappa upp emot skyn

-En magisk väg, mitt i vår syn

Men när hövdingen kom
blev marken till dy

Och varje steg upp,
blev till två ner

Så hände då också att stegen den krymptes
För hövdingens blick smälte den ner

Allt mindre blev stegen
Allt mer sjönk den ner

I jorden den grå

I jorden den grå

I jorden den grå

Förtvivlat jag klättrade
och visade min kraft
men inget till något längre förslog

Krympt och förnedrad
Var allt förbi
Inget kan någonsin ändras

Hövdingens blick den styr som förut

Allt som är, det bara förblir

Allt som är, det bara förblir

Allt som är, det bara förblir

Allt som är, det bara förblir

Jag föddes Glad,
Harmonisk, Lojal

Värre brott
Kan ej finnas

Med avund och elakhet
Ströddes min väg

genom vinklade glas
sågs allt jag såg

Så levdes mitt liv
Så gick min ban

Nej, inte Jag
förstod något alls

Skratten bak rygg
Hånet, förklätt

Inte kunde Jag
något så ana

Jag fick smaka
av Livets
Vatten

En dag
För inte
Så länge sen

Det smakade gott
Som ljuvaste dryck
så andlig var spisen

Så viskade någon
Sanningens ord
och öronen spetsades vilt

Allt syntes
Plötsligt
Som något annat

I det som varit
så verkligt
och klart

Vad jag förtärt,
blott en illusion,
inget fanns nu där

Den sviknes bitterhet
Fyllde mitt inre
Ja hela min själ

Allt var blott lögn
Allt var blott båg
Den Dagen
Då allt försvann

Jag ser ner
I den djupa
brunnen

Ett grått
Cementrör,
Vatten

Gräset växer
I vilda tuvor
öppningen runt

En svartvit
Spegel,
Utan botten

Jag ser inte
längre
Mig själv

En enda
Kyss
och jag
var din

En enda
Kyss
och värmen
från din kropp

En enda
Kyss
och alla tankar
som i bubblande
champagne

—

Vi rodnade
tillsammans
i en sprudlande
lycka

Så rädda
om varandra,
och för att
det skulle ta slut

En enda
Kyss
och allt
var annorlunda