Kategori: Okategoriserade

Du såg
inte mig
när vi
möttes
igår

Ingenting

Stötte inte bort

Ingenting

Som ofärgad
luft
svävade jag
förbi

Står på
grå våt
gata

Blickar
över
kullerstenen

mot stenhusen
som omsluter
gatan

Snön faller
vått
och tungt

En sten
faller
från
ett gult
hus

Smällarna
från stenen
när den
slår mot
vägg
och gata

Ekar ljudligt

Fasadernas
puts
färgas
mörkt
av fukt

En kaja
flyger
ensam
Iväg

Ingen ute,
inget
liv
längre

Tyst
och
öde

Faller
himlens
tårar

Jag gissade rätt
på en fråga
i en frågesport

Skrattade
hela vägen
till banken

Men banken
var stängd

Så jag fick
gå hem igen

Kullerstenarna
känns tydligt
genom skorna

Det ojämna
men ändå
planerade

Under en
grå sky
faller

Sakta
en vit
snö

Gatan
är våt
och grå

Min granne
rökte
en cigarett

När vi
träffades
i en dröm

Min granne
borde
inte röka

Minnen
Händelser
Flyter ihop

Det går
Så fort

Det som hände igår
Det som drömdes inatt

Allt är
lika sant

Jag står på en väg,
i ett svagt rött ljus.
Som i en skymning,
eller en gryning.

Jag ser höghusen
I en fond.
Ett bryn av hus,
med glänsande fönster.

Balkongerna inglasade,
allt är stilla.
Samtidigt är jag
ju delvis blind.

Allt jag kan se
är snett framåt.
Till vänster.
Allt annat är svart.

Helt svart.
Inga människor.
Ingen framtid.
Ingen dåtid.

Bara det nära,
bara det som var nyss.
Inget liv.
Bara det som just varit.

Jag sluter ögonen
och människorna
rusar mot mig.

Som en flod
av kroppar
och ansikten.

Arga och ledsna
Bistra
aldrig glada.

Stjärna,
Lysande stjärna,
Var strålar du ikväll?
Vem famnas i din strålglans?

Stjärna,
Lysande stjärna,
Det är så mörkt här ikväll.
Vi saknar ditt ljusa varma sken.

Men när vi somnar
kommer du till oss
med allt ljus
och mer därtill.

Då gläds vi alla
i din stora famn,
sjungande vår musik,
sjungande vår glada sång!

Vi har haft
en lång dag,
trötta på allt
som hänt.

Hemma i soffan,
utan strumpor och skor.
Idag har allt hänt,
vi minns knappt längre vad.

Plötsligt är allt
så tomt dystert.
Inget finns
längre kvar.

Allt som nyss
var så livligt,
så mycket
som bara hände.

Men när vi somnar
kommer du till oss
med allt ljus
och mer därtill.

Då gläds vi alla
i din stora famn,
sjungande vår musik,
sjungande vår glada sång.

En osynlig dimma
som bara jag kan se.
Ingen att berätta för.
Vem skulle kunna förstå?
Bäddar in alla i gråvita moln.
Ingen ser ut.
Ingen ser in.
Ser ni verkligen inte?
Förstår ni verkligen inte?