Kategori: Okategoriserade

Som en
gammal
inventarie,

En byst
längs
en vägg.

Som jämnt
är
på plats.

En gång
ny
och omtyckt

Nu bara
en
ful relik,

tycker
rummens
nya härskare.

Så stolt
och
vacker

Så i vägen
för
maktens

eviga
paranoida
tjänare.

Plattorna ligger
som en
slingrig
rad.

En stig
ut mot
ödslig
strand.

Där gräs
och sand
ramar in
vägen,

Någon
himmel
finns
ej mer.

Den gråa
gången
slutar i
ett dis.

Som om
bara
marken
fanns.

Fångarnas kör
sjunger
Starkt och Stolt.

En likformig
triumf
av övermakt.

Den svages
styrka
i spegel.

Det som förr
var ett hungrigt
hjärta
Fylls alltmer
av tomhet
och utmattning.

Det som förr
var ett prunkande
träd
Står alltmer
Kalt
i sin ensamhet.

Det som förr
var styrka
och beslutsamhet,
Fylls nu
av vankelmod
och tvivel.

En kort dag
och så
ännu en,
Kedjar
en bro
mot evigheten.

Min mun
är som
hopklistrad.

Inte
ett ljud
slipper förbi.

Ett streck
av paralys
mitt i ansiktet.

Som en boll
av guld,
alldeles
äkta.

Oförfalskad
och genuin.

All projicerad
illvilja,
allt ont
som kastas.

Först fäster
inget
på glänsande
boll.

Men allt
når sin
gräns.

När smutsen
till sist
gör bollen
grå,

då dansar
råttorna
i lycklig
dans.

Löv,
fallande
på grått hår

Drömmar som
ebbade ut

En kind vänds
mot en
isande vind

och Tårarna
går inte
längre
att stoppa.

Gemenskap
utan att
få höra till

Alla goda
avsikter
som snärjdes
i andras garn.

På kuddar av luft
dansar mina fötter.
Jag ser just ingenting
där jag svävar fram.

Fjärilar och insekter
samsas med mig
i en trolldans
för allt
som varit
och är,
och blir.

Strukturlöst vara
där inget
är upp
eller ner.

Tiden saknar struktur
när natt blir till dag.

Men solen tar min hand
och leder mig ut ur
det som alltid är.

Sveper mig
i livgivande värma.

Solen lyste på mig
en helt vanlig morgon.
I världens centrum
var jag den utvalde.

Längs gatorna strövade
blinda människor
till synes
planlöst runt.

På trottoarer
av solmjuk asfalt
letade jag
mitt hem.

Jag satte mig för att vila
på en färglös parkbänk,
och sömnen övermannade mig
i den stekheta solen.

Bakom tunga ögonlock vaknade jag
för några korta ögonblick till.
Men sedan gled jag
tungt in i verkligheten.

I drömmen
hittade jag
så lätt
mitt hem.

Alla rummen
låg i varandra,
som ryska dockor.

Ju längre in
i mitt hus
som jag kom.

Desto större
blev alla
rummen.

Det vackraste rummet
låg i fil med ett annat.

Så hemtamt,
så nytt,
så oväntat,
så spännande.

Fastän jag visste
att detta var mitt hem,
var det första gången
som jag hittat hit.

I sovrummet
fanns flera garderober
och hyllor.

Gott om plats
för att fyllas
med mitt liv.

Eller var det utrensat?

En ödslig vind
drog genom
mitt hus.

I vardagsrummet
såg jag nu
att det låg
några torkade löv
i ett hörn.

Ingen annan verkade någonsin
ha satt sin fot här.

Jag befann mig plötsligt
i vardagsrummet
och försökte gå
genom en dörr
till ett annat rum.

Men istället grumlades
allt runtomkring mig,
och jag befann mig
i ett sovrum.

Jag ville gå vidare
genom en annan dörr,
se hur mitt hus såg ut.

Då grumlades allt igen
för min syn,
och jag öppnade mina ögon.

Sittande på parkbänken
i ett färglöst landskap
förstod jag nu
att jag aldrig varit vaken.

I en drömlik tillvaro
med enkla grå nyanser,
flöt vi alla runt
som drönare.

Aldrig förr hade jag känt
en sådan dragning till något
som hem till mitt ödsliga hus.

Jag försökte fästa min blick
på omgivningen,
på horisonten.

Allt darrade
i lätta och snabba
vibrationer
där jag såg
i fjärran.

Just som om
sommarens hetta
fortplantade sig
mellan dimensionerna.

Musiken
dunkar
i mina
öron
när du
ringer.

Bryta ner
Bryta av

Genom
rustningens
revor

Jag tog av den,
för din skull
för min skull,
För vår skull.