Dimman lättar
ibland
och klarsynt
öppnas ögonen.
Men barnet
inom mig
stänger
snart nog
Alla öppningar
mot riktig
frihet
och vuxenhet.
Ve den
som själv
tänker
och agerar.
Ekan
Ekan guppar sjunkfärdig
i strandlinjen.
Sjön är silverblank,
med gäss
på vågorna.
Jag förmår mig inte
kliva ner
i ekan.
Tittar passivt på
hur ekan glider
ut på sjön.
Framtidens bränna
Solen har lyst
och bränt
på Morfin Olssons
bleka lekamen.
Det svalkar ändå
längs kanalen
där cykeln sakta
glider fram.
Mätt och nöjd
med doften
av sommaren
som följeslagare.
På väg
mot framtiden
utan vare sig
karta eller kompass.
Ett järnband runt pannan
Ett osynligt
järnband
runt pannan
dras åt.
Alla tankar
fixeras
och hålls
inom lås och bom.
Förnimmelsen
av bandet
är förvånansvärt
tydlig och klar.
Men bandet
blir bara
lösare
när tiden går.
Så en dag
då finns
bara minnet
av ett band.
En annan kväll
Morfin Olsson
promenerar hem
genom den mörka
sommarnatten.
Det är tyst,
magiskt,
varmt,
fritt,
och ensamt.
Vem väntar
på Morfin Olsson?
Vem längtar
efter Morfin Olsson?
Enstaka fordon
bryter genom
tystnaden.
När dimman
lägger sig
över gräsfälten.
En annan dag,
en annan kväll,
då är inte
Morfin Olsson
längre ensam
På sin väg
hem.
En annan dag,
en annan kväll,
Nästa eller sista?
Där ligger
fisken.
Den som gav
sitt liv
för oss.
Är det sista
måltiden?
Eller nästa
måltid?
Allt blev bara tyst
Som ett streck
stängdes munnen
för alla ord,
Tyst
allt blev bara
tyst.
Vem kan
berätta
det obegripliga
för andra?
Fridsamt
Vattnet kluckar
fridfullt
runt bryggan.
Ljudet blandas
i miljoner
år av urtidshav.
Flykt
Morfin Olsson
tittar upp mot himlen,
Äntligen
är det stjärnklart igen.
Han saknar så
dessa varma sommarnätter,
som dom var
förr.
Morfin Olsson saknar
allt från förr,
samtidigt som parkbänken
fuktas av luft
som sakta blir kallare.
Långt där uppe
syns ett vitt streck
Ett stjärnfall,
som tecken i skyn.
Trench-Coaten
stramar runt axlarna.
Morfin Olsson
försöker knäppa knapparna.
Dofterna och ljudet
är så speciellt
i natten
Man känner sig nästan ung.
Blicken far upp
mot himlen igen.
Förbi Karlavagnen,
förbi stjärnbilderna.
Då ringer telefonen
Så kom då telefonsamtalet
och allt fryser till is.
Magen och alla tankar,
kallt tunnelseende.
Det som man aldrig
tror ska hända.
Fast man vet
att det händer.
Ensammast
i hela världen.
Allra allra
ensammast.