Som en våg
går mitt medvetande
upp och ner.
Från glasklar
klarhet
till dimmig kamp.
Stunder av
vakenhet
följda av
drömmar.
Från dröm,
till vaken
i barnvagn.
Från korta
minnen
från en
sommar.
Minnen som
påstår sig
vara sanningen.
Långa
och allt längre
stunder av
vakenhet.
En vakenhet
på ena sidan
om tomheten
och intet.
I en svag förnimmelse
av nättopp ingenting
stiger en förundran
över tomheten.
Tomheten mellan
dimensionerna.
Liknöjdheten,
över dramatiken.
Färgerna bleka
som de alla
vore beigea
utan annan nyans.
Jag är en simulering
Det är någon
som hittat på mig.
För mig är allt
på riktigt.
Men vem är jag?
Jag tänker,
alltså finns jag,
i simuleringen.
Längst ner i gräsmattan,
letar sig äntligen
solstrålarna ner.
Som i en tät skog
strålar solen i gläntor
ner på marken.
Grönt och frodigt
runt kring strålarna,
men ack så likformigt.
När ljuset ändå
tränger ända ner
så kommer hoppet åter.
Lagt kort ligger,
nu spelar vi ut.
Men, du kan ju inte
blanda på nytt?
Vi har ju inte,
…inte spelat klart?
Bestämmer du spelet?
Jag är inte med?
Men jag ska vara med?
Här vid bordet?
Och satsa pengar
varje omgång?
Vad sa du?
Min tur att ge igen?
Jag står i den främmande
dikeskanten.
Gräset står meterhögt,
och växer långt in på vägen.
Korta bilder av hemma,
blixtrar förbi.
Var är jag?
Varför är jag här?
En väg som leder till,
ingenstans.
Avkastad av transporten,
utkastad av kamrater.
Återvändsgränden skyltas
framtid.
Framtiden skyltas inte,
men dit slussas alla andra.
Vinkningar till förbipasserande
möts med avståndstagande.
Som en förvisad leprasjuk
utan leprakoloniernas kamratskap.
Borttappad av
livet.
Förvisad av
påstådda kamrater.
Jag gapar och försöker
skrika.
Men i vakuum
hörs inget ljud.
Som en docka i snöre,
dansar jag för dig.
Mästarens fingrar sveper
bort all gravitation.
Jag dansar i feber,
så vilt och fritt.
Vansinnets frenesi,
sveper över scenen.
Det finns inget jag,
det finns inget nu.
Jag jagar en hägring,
en tid som flytt.
Ett förment paradis,
som aldrig fanns till.
En klump i magen
av inkapslad oro
Mordors krigare
på marsch
Femtekolonnare i topp
så beredvilliga
Röjer vägen
för svart styre
Man jagar mig
för den jag är
Lägger Sina ord
i Min mun
Oändlig blodtörst
som saknar sans
Bottenlöst hat
mot allt som var gott
Värdet summeras tyvärr till noll och intet,
när slutkalkylen görs.
Enheten har ej producerat i önskvärd mån,
och bör därför destrueras snarast möjligt.
Mätningar och beräkningar,
föredömligt och oklanderligt utförda.
Resultatet från slutkalkylen
kan naturligtvis ej negligeras.
Destruktionsprocessen bör snarast inledas,
och självklart ska den göras humant och hänsynsfullt.
Det är ju trots allt en mycket genomarbetad
värdegrund som ligger till grund för dessa beslut.
Det är väldigt viktigt,
att största möjliga respekt
visas under denna process.
Ledning och destruktörer,
måste noggrant förberedas,
för detta viktiga uppdrag.
Det kommer att ta tid
att förbereda destruktionen.
Under denna process kan självklart
ingen information lämnas.
Var vaksam på enhetens reaktioner,
den kan reagera oväntat och aggressivt.
Vissa enheter kan
eventuellt omprogrammeras.
Andra kan kanske
placeras i malpåse.
Inget av detta
kan garanteras.
Huvudutfall är
destruktion.
Ledningen uppmanar destruktörer,
att hålla huvudet högt och kallt.
Det är för framtiden
som detta måste göras.
Visionen och värdegrunden
kräver dessa mycket tuffa åtgärder.
Det är naturligtvis inget
ledningen önskar sig.
Ledningen beklagar därför djupt,
att detta måste ske.
Ledningen tackar alla
enheter för effektivt genomfört arbete,
och önskar alla glad sommar.