Tårar som torkat ut

Jag skulle vilja gråta,
tänker Morfin Olsson.
Kinderna är ledsna,
och ögonen tåras.

Men, alla tårar,
har torkat ut.

Allt slit, allt släp,
så förgängligt.
Ingen gång, och aldrig,
har det räckt till.

När alla tårar
har torkat ut.

Jag som var så bra,
tänker Morfin Olsson.
Jag som var så bäst,
varför syntes aldrig mitt?

Och alla tårar,
har torkat ut.

Som en världsmästare,
har jag farit fram.
Som en stjärna,
har jag strävat på.

Nu, alla tårar
har torkat ut.

Alla matcher jag vann,
där jag var bäst.
Men aldrig, och ingen gång,
såg någon mitt liv.

Alla tårar
har torkat ut.

På sidan av vägen,
där alla andra forsar fram.
På sidan,
där ingen finns.

Alla tårar,
nu torkat ut.

Vårnatt i Magiskt Land

Mel;
Midnatt i Moskva
Trad

Solens strålar värmer
när vintern gått,
det blir kväll
i skogsgläntans famn.

/:
Kära, sätt dig här
en liten stund hos mig
vi kan vila i hoppets land.
:/

Som en magisk slöja
når diset fram,
till vår enkla
boning ikväll.

/:
Se hur andens ljus
går bortom mina ord
när jag tänker på dig.
:/

Du vandrar upp mot skyn
med blicken fjär.
Kort är tiden
vi har till låns.

/:
Önskar, du som jag,
att vårat ögonblick
ska få vara så länge än?
:/

På vägen mot Samarkand

Vägen var så oändlig,
så oändligt lång
Min väg mot Samarkand

Jag drack som en besatt
Jag älskade och hatade
med en dåres glöd

Resan, mitt äventyr,
Och där barnen lekte
Stormarna drog fram

All lera, all sol
allt sparat
allt förgängligt

Vad visste jag
om resor
om livet

Annat än att
jag måste resa
Jag måste gå

Jag måste leta
Mitt Samarkand
Min väg

Alla dagar
alla mil
alla steg

På vägen
på väg
I mitt Samarkand

I gläntan står ett hus

Det står ett hus
I skogsgläntan
Det har stått där
I många hundra år
Alltid där, alltid här

Ibland skakar skogen
av jakt och storm
Ibland viner vinden
mellan stammar och gryt
Men huset står alltid kvar

En dag långt från nu
kommer allt att tystna
En dag slutar vinden blåsa
Den dagen står ett hus
I skogsgläntan

Ett hus som sett alla tider
komma och gå
Ett hus som står kvar
I sin glänta
Alltid där, alltid här

Doggerland

I Doggerland
för länge sen
Vi vandrade
tillsammans

Vi fiskade
våra floder
och plockade
våra bär

I Doggerland
för länge sen
Vi vandrade
tillsammans
—

Vi lyckliga
tillsammans var
morgon kväll och
alla dar

Utan sorg och
med knappt förstånd
jagade vi
vår egen sång

Vi lyckliga
tillsammans var
morgon kväll och
alla dar
—

Nu tiden där
den borta är
Glömd av alla
utom få

Vår stig trampad
av tvång och plikt
Lång väg neråt
till vår rot

Nu tiden där
den borta är
Glömd av alla
utom få