Solen lyser ikväll
på skapelsens krona
Där inga skynken
täckt för
Men där mörkret
tillåtits
ta ljusets
plats
Råder armod
och förtvivlan
Mörkret kan sluka
ljuset
Kan ljuset släcka
mörkret?
Resan mot mittpunkten
Resan påbörjades
för många
långa år sedan
Vart skulle resan gå?
Vilket mål skulle nås?
Inget mål,
ingen riktning
men vilja ändå
Mot mittpunkten
ska resan gå
Med frejdigt Mod
och förundran
i syn
Betraktades världen
på färden
Målet
är inget
att nå
Hägringar
Morfin Olsson
kastar vinflaskan
halvtom
i diket
Uselheten
kryper längs
skjortan
och den skrynkliga
trench coaten
Det är så hopplöst
som förgjort
Alla önskningar
alla drömmar
Som hägringar
som andra
kan nå
fram till
Tidland
En liten justering av båten
Fast förankrad
hade den ändå glidit
lite till sjöss
Varje morgon
Under långa perioder
behövdes ingen justering
Båten låg så bra kvar
där den ankrats
kvällen innan
Så kom tiden
när det blev vanligare
att det behövdes justeras
Varje morgon
En lång tid förflöt
Allt blev en vana
En liten justering
Varje morgon
Det tog därför en tid
att förstå att justeringarna
numera var mycket större
än förr
och mycket vanligare
En dag var man tvungen
att justera båten
Varje morgon
med många meter
Det var vid den tidpunkten
som landet började
kännas obekant
och se obekant
Ut
Det började också bli svårt
att kasta ankar
Det var som om själva marken
spottade upp ankaret
och sa
Inte dig nu
Inte dig mer
Dagarna går
och landet går
Som ett tidvatten
flyter landet
fram och åter
Förankrad som
i alla tider
står du fast
Men marken du ankrar vid
Rör Sig
Allt fler saker
synes obekanta
Inte Som Förr
Inte För Dig
Landet fjärmar sig
sakta
och ändrar skepnad
Sjön
har blivit
Hav
och ändligt stort
Havet är så lugnt idag
och så stort
och så djupt
Havets stormar
är ännu
avlägset borta
Där syns annat land
i fjärran
Och ditt gamla land
ser så sorgset ut
Våryra
Nu är solens dag
Nu är fåglarnas tid
Nu är världen och jag
Goda vänner ett tag
Må det bliva därvid
Inspirerat av Elias Sehlstedt
Gästpoet: herr S
Fossil
I vattenbrynet kravlar insekten
Och jorden skakar
när lavan rinner
Omedveten om tidens slut
når insekten nästan,
sitt mål
Men många eoner senare
lever bilden
av en förgången tid
I marmorskivan
i fossilen
i lämningar
av frusen tid
Svart ljus
När mörkret lyser upp
är det sent på jorden
Det svarta ljuset lockelse
är både förfärande
och charmant
De som vitt ser
blundar
för att blinda vara
Bättre synes släcka
ljuset med vitt
än att möta mörkret
med mod och styrka
Uppvaknandets tid
blir svår
för den som tvingats blunda
Vilddjuret
Köttstycke
efter
köttstycke
Offras till vilddjuret
Och aptiten bara växer
När köttet är slut
vänder sig vilddjuret om
Långt från hem
Morfin Olsson ser på sina tennsoldater
Nu står dom rätt utgångsgrupperade
En historia av rädsla och förtvivlan,
av kamratskap och mening
På tryggt avstånd
från händelserna
som spelas upp
Luftlös
Som fisken i akvariet
som tror sig vara fri
Betraktad
men inte delaktig