Jag ser ner
I den djupa
brunnen
Ett grått
Cementrör,
Vatten
Gräset växer
I vilda tuvor
öppningen runt
En svartvit
Spegel,
Utan botten
Jag ser inte
längre
Mig själv
En enda kyss
En enda
Kyss
och jag
var din
En enda
Kyss
och värmen
från din kropp
En enda
Kyss
och alla tankar
som i bubblande
champagne
—
Vi rodnade
tillsammans
i en sprudlande
lycka
Så rädda
om varandra,
och för att
det skulle ta slut
En enda
Kyss
och allt
var annorlunda
Var har allt hamnat?
Repetition
maler runt
i cirkel
Återupprepar
samma mönster
om igen
Förlorad
i historiens
svarta ban
Älskad
utan
medvetande
Älskar
utan
hjärta
Var
har allt
hamnat?
En svag
månskugga
som relief
Hur
vägleder
den?
Stadig
och till synes
evig
Men utan
klarhet
som kan leda
Var
har allt
hamnat?
Den blå skogen (13)
Barnen
Var de första
Att
Reagera
Från en dag
till en annan
slutar man leka
i skogen
Men bara
I vissa
delar
av skogen
Och ingen
noterar
Ens
Att det händer
Den blå skogen (12)
Bär
Som inte längre
lossnar
från buskar
Vilda djur
som undviker
vissa
marker
Sol
Som inte längre
når ner
till marken
Istället
Ett svagt grönt
Sken
Som från marken själv
Den blå skogen (11)
Rapporterna
hade nu
kommit
allt oftare
Djur
Vilda Friska
I konstiga
kramper
Marker
som verkar
ha fått
ett annat liv
Ett lugnare
Sällsamt
Övernaturligt
liv
Osynlig dramatik
Utan ord
Med slätt
ansikte
Glider
förbi
prång
En svag bris
längs varm vägg
Ögonlock tunga som sten
Med ögonlock
tunga
som sten
vandrar
en grå
man
mot
obeveklig
slutstation
Samma tankar
upprepas trött
vid varje
milstolpe
Det finns inga skogar mer
Det finns
inte längre
några skogar
Bara träd
Allt är
bara träd
Enskilda
träd
Var och en
för sig själv
Sedan
Jag var
Förut,
och du
var
Nu.
Tillsammans
blev
Vi
Sedan.