Anspänningen börjar skifta
för provinsialläkaren.
På väg mot ett
nödvändigt hembesök.
Oron för vad
som ska mötas.
Oron för vad
som kan ha hänt.
Över stock och sten
Löddrande hästar
I allt djupare snö
Slitandes framåt.
Vad kan jag göra?
Vad är det som pågår?
Har jag allt med mig?
Tinkturen? Dropparna?
Jag står på en väg,
i ett svagt rött ljus.
Som i en skymning,
eller en gryning.
Jag ser höghusen
I en fond.
Ett bryn av hus,
med glänsande fönster.
Balkongerna inglasade,
allt är stilla.
Samtidigt är jag
ju delvis blind.
Allt jag kan se
är snett framåt.
Till vänster.
Allt annat är svart.
Helt svart.
Inga människor.
Ingen framtid.
Ingen dåtid.
Bara det nära,
bara det som var nyss.
Inget liv.
Bara det som just varit.
Jag sluter ögonen
och människorna
rusar mot mig.
Som en flod
av kroppar
och ansikten.
Arga och ledsna
Bistra
aldrig glada.
Provinsialläkaren lyssnar
Först förstrött
Men allteftersom med en
Allt djupare rynka i pannan
Beskrivningen av sjukdomen
Och dess förlopp
Är okänt
Liknar faktiskt inget
Ingen känd infektionssjukdom
Har någonsin beskrivits
I fall
Som liknat detta
Ingen sjukdom alls
Har någonsin
Tidigare
Beskrivits så här
En feberyr
Katatonisk
Man
I en kökssoffa
En familj i upplösning
Börjar leta hjälp
Hästsläde och häst
Hämtas
På snötäckta åkrar
Genom granris
Över stock och sten
Måtte inte allt vara försent
En löddrande häst
I en vintrig pina
En hjälplina
Som ska upprättas
Mannen vilar
Blek och feberyr
I en kökssoffa,
Oro och förstämning
Fotogenlampan sprider
Sitt matta sken
Runt ett köksbord
Med idel allvarliga miner
Kramper och fradga
Avlöser lugnare perioder
Timme läggs till timme
Tills ny dag gryr
I morgonen röda sken
Sprider sig förtvivlan
Vad har hänt?
Vad står på?
Mannen stapplar in
I köket
Faller ihop
På golvet
Blek och feberyr
Rinner saliven
Ur ena
Mungipan
Han släpas
Av oroliga
Anförvanter
Till kökssoffan
Yxan ligger kvar
På förstubron
Tillsammans med
Handskar och ryggsäck
Stjärna,
Lysande stjärna,
Var strålar du ikväll?
Vem famnas i din strålglans?
Stjärna,
Lysande stjärna,
Det är så mörkt här ikväll.
Vi saknar ditt ljusa varma sken.
Men när vi somnar
kommer du till oss
med allt ljus
och mer därtill.
Då gläds vi alla
i din stora famn,
sjungande vår musik,
sjungande vår glada sång!
Vi har haft
en lång dag,
trötta på allt
som hänt.
Hemma i soffan,
utan strumpor och skor.
Idag har allt hänt,
vi minns knappt längre vad.
Plötsligt är allt
så tomt dystert.
Inget finns
längre kvar.
Allt som nyss
var så livligt,
så mycket
som bara hände.
Men när vi somnar
kommer du till oss
med allt ljus
och mer därtill.
Då gläds vi alla
i din stora famn,
sjungande vår musik,
sjungande vår glada sång.
En osynlig dimma
som bara jag kan se.
Ingen att berätta för.
Vem skulle kunna förstå?
Bäddar in alla i gråvita moln.
Ingen ser ut.
Ingen ser in.
Ser ni verkligen inte?
Förstår ni verkligen inte?
Som en
gammal
inventarie,
En byst
längs
en vägg.
Som jämnt
är
på plats.
En gång
ny
och omtyckt
Nu bara
en
ful relik,
tycker
rummens
nya härskare.
Så stolt
och
vacker
Så i vägen
för
maktens
eviga
paranoida
tjänare.